Vad tog du med dig från Myndigheten för delaktighets konferens om mänskliga rättigheter?
– Myndigheten för delaktighets konferens fokuserade på arbete med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Innehållet gav bra exempel på hur vi kan arbeta med konventionen i praktiken. Vår egen Konventionskollen är ett exempel, men representanter från Barnombudsmannen och Länsstyrelsen Skåne gav också exempel från deras arbete med konventionen berättar Rebecka Hansen.
– Till exempel har Barnombudsmannen arbetat med metoden ”Unga direkt” för att göra barns röster hörda, med utgångspunkt i konventionen. Utöver konkreta exempel gav dagen mig nya kunskaper om konventionen i förhållande till svensk lagstiftning. Dessutom upplever jag, och flera som jag talade med under dagen, att det börjar hända något på området. Vi befinner oss i ett skifte där fler pratar om rättighetsperspektiven, rätten till delaktighet och konventionen som ett viktigt verktyg. Den utvecklingen är spännande att följa, fortsätter Rebecka.
Du deltog också på DHS nationella konferens om arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning. Vad pratade föreläsarna om?
– Arbetsmarknadskonferensen handlade om aktuella analyser av läget på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan talade om sitt arbete, och Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) berättade om hur regeringen arbetar med dessa frågor. Regeringen kommer bland annat satsa mer på flexjobb, arbete med SIUS-konsulenter och ökning av lönestöden. Det kommer också satsas mer på Samhall och att främja socialt företagande säger Rebecka Hansen.
Statistiska centralbyrån rapporterade att 2016 var 10% av personerna med funktionsnedsättning utan sysselsättning mot 7% av befolkningen i helhet. Samtidigt deklarerar konventionen i artikel 27 att personer med funktionsnedsättning ska ha lika rätt till arbete. Hur tror du att vi kan arbeta med konventionen när det gäller arbetsmarknadsområdet?
– För det första är det viktigt att väcka intresse för och sprida kunskap om konventionen, oavsett vilket samhällsområde vi vill arbeta med. Både rättighetsbärare och skyldighetsbärare behöver mer kunskap om vad konventionen innebär i praktiken och hur vi tillämpar den i olika sammanhang. Inte minst behöver vi förtydliga vad den innebär i arbetslivet. Konventionen omfattar hela processer, arbetsmiljöer och synsätt. Det handlar om allt från tillgängliga platsannonser, tillgängliga fysiska miljöer, tillgängliga IT-system till lika lön för lika arbete och mycket mer. Det finns mycket vi måste se över för att säkerställa att det efterlever konventionen, berättar Rebecka.
Få vågar ge sig ut på arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning står inför stora utmaningar. Det krävs att samhället sätter in olika typer av insatser för att få personer med funktionsnedsättning i arbete. En del av problemet handlar om okunskap och fördomar bland arbetsgivare. Ofta ser dessa inte personers faktiska kompetens utan fokuserar på hinder och begränsningar. Här krävs kunskapshöjning och informationsarbete som ett sätt att förändra djupt rotade attityder och synsätt. Våra nationella stödsystem och övergångarna mellan dessa behöver också ses över menar flera som deltog på konferensen. Till exempel är många rädda för att lämna aktivitetsersättningen för att ta steget ut på arbetsmarknaden.
– Aktivitetsersättningen ger en fast inkomst och upplevs därför som trygg. I arbetslivet kan man också få möjlighet till en fast inkomst, – men ett arbete kan man förlora, liksom inkomsten. Övergångarna mellan de olika ersättningssystemen behöver bli mer flexibla för att undvika den rädsla och osäkerhet som hindrar många från att söka sig ut på arbetsmarknaden säger Rebecka Hansen.